Söndag 30 september

Denna dag bjöd på många spännande möten med människor, djur och kultur. På förmiddagen hade vi förmånen att få besöka en skola, high-school, i zulubyn Nompondo. Då det var söndag skedde ingen undervisning men vi fick ändå träffa en lärare och några elever. Läraren visade ett otroligt engagemang och en härlig framtidstro. Han var riktigt rolig att lyssna till. Skolan har fem "budord" och han pratade om vikten av dessa samt att utbildning ska lyfta Sydafrika till att bli en bättre plats att leva på. Budorden är helt klart värda att leva efter:

Skolan startade 1991 och hade då två klassrum och ett 40-tal elever. Idag har skolan 14 klassrum, drygt 30 lärare och över 1000 elever! Det må vara trångt men ingen nekas plats och man når goda resultat vad gäller andelen godkända elever. Skolsystemet innebär att skolgången är obligatorisk. Skolgången är tolvårig bestående av primary school åk 1-7 och high school åk 8-12. High school inkluderar motsvarigheten till vårt gymnasium. Eleverna bär skoluniform och normalt betalar föräldrarna utbildningsmaterial som pennor och böcker. Det tas även ut en skolavgift vars storlek skijer sig från skola till skola. I riktigt fattiga områden kan avgiften subventioneras genom statsbidrag. Även standarden hos lokaler och annan utrustning skiljer sig. I vissa skolor finns datorer, i andra inte ens stolar eller bänkar att sitta på.

Vi fick även besöka ett homestead (boplats för en familj) där en kvinna bor med sina barnbarn. Guiderna berättade om kökshuset och förfädershuset och de vardagliga och rituella handlingar som sker där samt mäns och kvinnors roller. Vi fick även gå in i dessa hus. Traditionellt är det mannen i familjen som står för försörjningen medan kvinnan sköter hemmet och barnen. Hushållsbestyren inkluderar allt från att laga mat, städa och stryka till att hämta vatten, ofta någon kilometer bort i en flod, i 25-litersdunkar. När barnen kommer hem från skolan förväntas även de hjälpa till i hemmet. Pojkarna sköter djuren och flickorna gör vad mammor gör. Denna uppdelning av hemarbetet kvarstår även i de familjer där pappan är arbetslös. I samband med giftermål får nämligen kvinnans familj ca 11 kor som betalning för att de förlorar en dotter och därmed anser mannen och hans familj att kvinnan gott kan jobba - en ko kostar i runda tal 4500 rand så en hustru är ju rätt dyr i inköp. För en "civiliserad västerlänning" (om man får uttrycka sig så) ter sig emellertid det hela rätt gammeldags och ojämställt.

Nästa aktivitet för dagen var ett par timmars game-drive i öppna fordon i Hluhluwe-Imfoloza park. Den bjöd på flera nära möten med både noshörningar, zebror, vårtsvin och elefanter. Den första spektakulära händelsen var att vi fick se två stora noshörningshannar utmana varandra mitt på vägen framför oss. Vi hade träffat den ena en stund tidigare då den kommit fram strax bredvid vår bil och gick då och betade helt fridfullt. Nu hade den som sagt fått besök av en annan individ och de dansade nu fram och tillbaka på vägen nos mot nos. Det blev en del frustanden och korta utfall men mestadels gick de bara några steg fram och tillbaka i vad som mest liknade ett mentalt ställningskrig. En man i en bil invid vår talade om att noshörningarna hållit på likadant i 30 min så vi vände och åkte åt andra hållet.

Lagom vid lunchtid började vårens första regn att falla. Det har varit mycket torrt i alla de områden vi åkt igenom. Det har inte regnat sedan förra sommaren och rent allmänt har det varit torka under flera år. Så trots att vår picknicklunch i det gröna i princip regnade bort var det ändå lätt att känna glädje över att det äntligen kom regn. Det behövs förståss mycket mer för att fylla på i vattendrag, men gräs och annan växtlighet får i varje fall möjlighet att komma igång för säsongen.

Efter lunch måtte vi en kaxig fotgängare som absolut skulle gå mitt på vägen, rätt emot oss. Det var en stor elefanthanne som nog ville visa vem det var som bestämde. Hans steg var bestämda och eftersom elefanter kan vara minst sagt oberäkneliga backade vår chaufför då och då för att hålla säkerhetsavstånd. Efter en för vår del väl spännande stund hade elefanten lekt färdigt med oss och vek av åt sidan ut bland buskarna istället.

Natten tillbringade vi på Stewart's farm där vi bodde i en rondavel. Det är ett för zulu-folket traditionellt konstruerat runt hus med låga murade väggar och runt kupigt grästak. Inredningen var enkel men helt ok och tack och lov slapp vi stampat jordgolv! Som husdjur hade vi ett fåtal myggor och på toaletten en skuttig groda.